Fanfanfan...

Hur kommer det sig att varje gång jag tänker på vad vi hade börjar tankarna spridas av glädje?
Hur kommer det si att varje gång jag tänker på det som en gång var vi är bara jag?
Hur kommer det att varje gång jag tänker, på allt, på oss, varför det inte är så längre samlas tårarna?
Det är mitt fel
..och Det är ditt fel.

Jag glämmer aldrig vad vi hade.
och jag kommer aldrig sluta hoppas att att det vi hade, ska komma igen.


...Det skulle vart du.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0